Jo, det udda jag skulle göra i dag var precis det som rubriken säger. Jag skulle sjunga på hallänsk dialekt för en massa glada pensionärer. Men det enda lilla kruxet var att jag inte kunde det så värst bra. Var tredje ton blev falsk och utalet svajade en del. Men som vi alla vet, pensionärer är vänliga varelser. Så dom log och sa att oo, vad du sjunger fint, kära du och nyp i kinden och hela baletten.

Men nu kan jag inte skriva mer, för jag sitter här med en megastor kopp te, även om jag är en kaffemänniska, och tittar på Mannen under trappan. Fy tusan vad läskigt. Slå på ettan!

Lev väl!